Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 EMIL HASSELBLATT
gare skeden av svensk dikt. Och man har förbi den
långa raden av blida vemodssångare sökt sig ända
fram till Lidner, känslodiktaren framför de flesta
andra i svensk litteratur, också han genomträngd av
»tårarnas vällust». Efter min mening gör man
rättast i att stanna vid Stagnelius. Han är den
rärmaste och mest påtaglige föregångaren till
Levertins dunkelt glödande poesi. Det råder onekligen en
viss frändskap mellan dessa två livstörstiga asketer,
svävande mellan de tvänne element, där människans
ande och kropp ha sitt hem, båda med skuggan av
en tidig död över tänkarpannan. Men mer än en
likhet i det poetiska instrumentets klangskala var det
emellertid icke; om en direkt överföring av diktens
blod kan det ej bli tal. Levertin har ingenting
lånat från denne världsföraktande naturhatare, sliten
till bristning mellan själens himmelska längtan och
sinnenas jordiska storm, ännu mindre efterbildat
hans versers metafysiskt översvinnliga bildskrift.
Han nådde icke ens till att fullborda det av honom
själv så saknade porträtt av denne brinnande
grubblare, som han varit närmast till att ge och som
verkligen en tid för honom stod som den mest lockande
uppgiften i den svenska vitterhetens hävder.
Men det, som i Levertins lyrik icke är kött och
blod av hans eget, har nog sina rötter i en fjärmare
jordmån: kanske hos de gamla sångarne av hans
egen stam och några anglosachsiska diktare, man har
nämnt Swinburne och Rossetti. Också från fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
