Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 EMIL HASSELBLATT
den enskilde: personligheten eller ödet. Genom
individen söker han tiden, genom episoden
sammanhanget, och man tycker sig finna, hur hans blick rör sig
längs linjerna, som förbinda formerna, för att stanna
vid det som ligger under och bakom — den
nationella kulturens daning och växt.
När han nästa gång griper i strängarna — den
sista — är det till avsked. Kung Salomo och
Morolf är vidräkningen med hans förflutna,
sådant det brutit sig mellan tanke och dikt. I
genomskinlig förklädnad ställer han emot den ljuse
sångaren Morolf, vars dikt är »bröd och vin för allas
minnen», den mörke och slutne grubblaren Salomo, vars
sång är »blott för visa och för sorgsna sinnen». Grå
av år och mogen av insikt brinner ännu Salomo av
ungdomsbålets eld. Hans tanke famnar livets lekar
och hans hjärta är fyllt av kvinnans fägring som av
ett eldigt vin. Men på kärlekens blomsterstigar är
han redan en främmad. Fläkten från hans sorgsna
ande går som en het ökenvind genom hans känsloliv,
och från den höstliga glöden i hans famntag flyr
hans älskade till Morolfs kyssar och smek. Då sluter
han sig inne i sin visdoms frostiga ensamhet,
fördjupar sig i sitt väsens dunkla gåtor och bidar
fullkomningen med den invigdes signet över läpparna.
Prospero nedlägger sin stav. Med vemod, men utan
tvekan kastar han nyckeln till diktens stängda värld
och går till nya värv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
