Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 33
Salomo och Morolf — det är Kain och Abel,
Noureddin och Aladdin, Skule och Håkan, nya namn och
en ny variation på den motsättning, som var och
alltid kommer att vara mellan den fåvitske och den
vise, sökaren och finnaren, ödets styvbarn och Guds
underman på jorden. Levertin har blott företagit en
ïörflyttning av tyngdpunkten och inlägger hos
vardera något av sin personlighet. Över alla de
vemodets och försakelsens toner, som ljuda genom dikten,
stiger därför samtidigt som en hög och
bärande melodi den lovsång till det rena, osjälviska
strävandet i tankens fria värv, varmed skalden
viger in sin nya arbetsdag. Och han är
tillräckligt barn av sin tid för att förstå, att den
nya kontinent han nu ser dyka upp över
synranden icke är ett öde fastland med Infernos
varnande domspråk över portarna, utan samma blommande
och fruktbara riken med samma rymd av himmel och
blånande fjärrsyn och samma hägrande spel av ljus
och skugga över vandrarens väg. Blott att färden
nu sker i en annan riktning och mot nya mål — icke
för att känna och förnimma, utan för att forska och
förstå.
Detta är uppgörelsen med diktarens ideal på
samma sätt som »Livets fiender» var uppgörelsen med
utopistens. Men offret är denna gång frivilligt och
öppnar därför lättare genomgång. Livet har lärt
mannen vad ynglingen icke visste: att intet ges utan
3 — Emil Hasselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
