Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 37
gade skördar som hans smärta den bitterljuva sorg
i rosenrött, som från gammalt ansetts vara den
nordiska diktens särmärke.
Man underskattar helt visst hans förmåga av
andlig självdisciplinering, om man tror, att den klara
och kyliga ro, som vilar över hans sista verk, var
den naturliga fällningen av hans rastlöst verksamma
ande. För att nå till den hade han fått göra insatser
av gäckad dröm och kuvad längtan, som kostat
honom vida mer än hans egen bekännelses manligt
resignerade ton låter ana. Hur livsviljans rop ännu
stiger över avsägelsens suckan visar den härliga dik
ten »Drömmen om mullen och vindarna», något av
det sublimaste och praktfullaste han någonsin
diktat. Så anropar Salomo vindarna som fara över
gravkullen:
»Låten mig än en gång leva!
ändlöst genom ljuset följa
havets gator, markens vägar,
vara sältans skum på bölja,
frö som gror på tysta tegar,
blomma liksom sommarängen,
stå i glöd för livets gnista,
som den alltför spända strängen
sist i avskedskyssen brista.
Låten mig än en gång leval
Bädden sen Salomo åter
ner i djupa griftekullen.
Över drifter, drömmar, minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
