Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 EMIL HASSELBLATT
strön den tunga svarta mullen.
Sova skola trötta sinnen.
Jord på händerna, som vridit
sig i lust och kval men frid ej funnit.
Jord på ögonen, som svidit.
Jord på hjärtat, som förbrunnit.
Höljen i jorden mig, vindar.»
Detta främlingsskap var emellertid så litet till
hinder för Levertins inträngande i svensk odlings
anda, att det tvärtom gav nyckeln till hans allsidiga
tillägnande därav. Det gav betraktarens ståndpunkt
utanför företeelserna. Han delade häruti en
ställning, som varit en företrädesrätt hos så många andra
av nordens stora kulturarbetare av judisk börd: att
kunna granska och döma från höjden av modernt
vetande utan dogmatiska eller nationella fördomar.
Han är, som Brandes karaktäriserar den judiske
skriftställaren, en bastard av ädel börd, sonen av
söder och nord, ursprungligen lika rära till och lika
fjärran från allt, oavhängig och fri både som
vetenskaplig betraktare och konstnärlig framställare. —
Därav denna temperamentets intellektuella
smidighet, som gjorde honom mottaglig för de mest olika
företeelser i hävden och dikten, och den sällsynta
förmågan att tränga in i en uppgift och låta sig
fyllas av den — utan att någonsin svika sig själv. —
Men det gav på samma gång en viss isolering.
Levertin har sällan talat på andras vägnar än sina
egna. Endast i några dikter, såsom »På judiska kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
