Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigbjörn Obstfelder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 EMIL HASSELBLATT
skillig uppmärksamhet, — både anstöt och
beundran. Ännu ett år och han är färdig med sin första
bok, en liten samling Digte, lika obetydlig till
format som utstyrsel. Man får av den ett sällsamt
intryck, starkt, men blandat, ängslande och tjusande
på samma gång. Där finnes icke så litet falsk
pretention, anlagd naivitet och en uttryckets stilisering,
som icke är utan bismak av effektsökeri. Dessutom
en sjuklig beklämning, en nervös sårbarhet, en
sammanpressad ångest under livets grepp, som
bokstavligen trycker en för bröstet. Men en del av dikterna
ha en fägring av alldeles säregen art, en känslornas
och uttryckets omedelbarhet och originalitet, som
väcker långa, dallrande ekon. Författaren kämpar
ännu med formen, men i rytm och ordval visar han
redan denna känslighet för avskuggningar och
valörer, som skulle göra honom till den mästare i
musikalisk språkkonst han en gång blev. Han målar på
samma sätt som musikern — rägnets enformiga
plask, orkanens stormande fart, böljornas tunga
skvalp, kvinnokroppens mjuka rörelser och dansens
eggande takt. I dikterna brinner, älskar och lider
mystikerns obestämbara känsla, en känsla, som
förnimmer sig i ett med själva världssjälen och fyller
sig med allt levandes smärta. Man tycker sig bakom
det hela se två stora, dunkeldjupa ögon i ett blekt
ansikte, blickande ut i livet som ville de skåda »hele
store verdens dyb bag hendes pupiller», med ett
uttryck av på samma gång undran och skrämsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
