Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigbjörn Obstfelder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGBJÖRN OBSTFELDER 53
är axeln, basen, stenens linje, kristallens form. Den
är harmonien i världssystemet, evighetens ro, takten
i livets brusande bröllopsmarsch. — Det gör ett
nästan svindlande intryck att fördjupa sig i dessa
extatiska syner, dem den enslige drömmaren skådat
bakom slutna ögonlock i sin fantasis brännspegel. Längre
har en jordbunden människotanke sällan burits på
vingarna av en kosmisk oändlighetskänsla.
Vad vid Obstfelders död fanns övrigt av
manvuskript och spridda uppsatser i tidningar och
tidskrifter har Viggo Stuckenberg genomsett och
sammanställt till ett band Efterladtearbejder. Det
är en vemodig påminnelse om den bortgångne, en röst
från andra sidan graven, karaktäristisk och smekande
i sin stilla, förtroliga klang. Boken har stort intresse
som vittnesbörd om det rika stoff, varmed denna
inbundna natur satt inne, ehuru det mesta tyvärr
stannat vid fragmentariska utkast. Obstfelder var som
konstnär ytterst nogräknad och lämnade icke ifrån
sig någonting, som han ej fann äga innehållets och
formens mognad. Särskilt i ett avseende är boken en
överraskning. Första akten av ett ofullbordat
skådespel, »Den sidste konge», icke ens den fullt färdig,
visar författaren som dramatiker, fastare i
förbindningen och säkrare i uttrycket än någonsin förut.
Det genomgående draget i Obstfelders
författarskap är behovet att se helheten i tingen. Han
skriver i ett privat brev från Paris 1895: »Jeg tror som
neppe nogen af de andre unge forfattere har jeg tran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
