Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS E. KINCK 63
är på samma gång en naturens personliggörelse i
människan och ett upplösande av den mänskliga
personligheten i naturen. Ty »moen, susen,
hjemmeminnernes skygge — det er det store, brede, som ligger
bagenfor den enkelte, bagenfor menneskerne» (»Sus»),
medan »al sorg, al glæde, al elskov — alt som faar
sindene til at røre sig, fører tilbage ind i naturen,
aabner øiet for dens skygge, for dens lys»
OHugormen»).
Det epokgörande i »Den Fremsynte» var
emellertid varken fantasiens romantiska flykt in i det
okända eller skildringens enkla uppränning på
verklighetsintryck, ej heller föreningen av båda till ett
konstnärligt helt. Den hade skett redan förut —
karaktäristiskt nog hos romantikens egentliga
banbrytare i Norge, P. Chr. Asbjörnsen, som tillika var
en berättare av starkt realistisk läggning. Det nya
var Nordland och nordlänningen, som med
barndomsminnenas livfulla styrka avtecknat sig på bokens
blad. För första gången i norsk litteratur uppträdde
individen, sådan han framgått ur förhållandena och
den omgivning, vari han växt upp, och för första
gången gavs natursceneriet i sträng lokalisering, rycktes
fram ur den neutrala bakgrunden i handlingens plan
och insattes som led i den psykologiska
underbyggnaden. Det fanns nationella typer redan förut i
litteraturen och praktfulla skildringar av norsk natur.
Men det var ett slags idealiserad syntes av det
norska folket som bonden i Björnsons noveller eller hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
