Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans E. Kinck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 EMIL HASSELBLATT
fjättrar om egenviljan. Kulturen, det är den klara
tanken, materialismen, framåtskridandet. I sin
stolta, sammanbitna egoism känner han sig som
förkämpen för en ny tid, reformatorn, som skall omstörta
hemkulturen och skapa nya livsbetingelser för nya,
dådstarka människor. Men det trotsiga stridssinnet
driver honom över alla gränser. I hån och trots och
övermod utmanar han befolkningen, eggar dess
hat och kelar med dess laster, utlämnar den till sist
åt skymfen och den borgerliga vanäran. Den
hämnas. Mitt i triumfen drabbar vedergällningen.
Järnvägen, som skulle betvinga ödemarken, inviges med
en lysande fest. Medan denna pågår, öppna arbetarne
slussportarna vid fabriken och låta den uppdämda
forsen störta ned över anläggningarna. Det blir en
syndaflod av skandaler, olyckor, ruin. Mon har
segrat. Den var starkare än hästkrafterna och penningen.
Och den var mer än så; den var det starkaste inom
Herman Ek själv. Själv har han ryckt bort stödet
under sina fötter. Margit vänder tillbaka för att trösta
honom, barnen lägga sin kärlek och tilltro som stöd
för hans upprättelse. Men förgäves — han är redan
besegrad. Ormen kryper icke in i fjolårets skinn. Med
en lungsiktigs blick mot vårsolen ser han på sonen
och viskar stilla:
»Livet knusler ikke».
Detta är ledmotivet i Kincks hela diktning:
livsviljans, energiens kamp mot stämningssuset i
sinnena. Människotanken i revolt mot djurinstinkterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
