Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 EMIL HASSELBLATT
och expressiva, lidelsefulla temperament med något
av Obstfelders sårbara känslighet, instängda ångest
och nervösa förnimmelse av självet som
världssjälens medelpunkt. Han lade därtill något av Jægers
psykiska brutalitet och överretade anlag för
degenererad sensualism. Med detta är han den norska
litteraturens mest utpräglade dekadent, dess ende
svurne förkunnare av köttets evangelium — det och intet
annat.
Dybfests naturell företedde i själva verket en
mängd av de drag, som anses utgöra den moderna
dekadentens symptom. Han led under denna
sjukliga irritabilitet, som reagerar för minsta intryck
och lägger allt — tanke, vilja, handlingar — under
sinnenas nyckfulla välde. Han var behäftad med
denna måttlösa självöverskattning, som är kärnan
i njutningsepikuréns dyrkan av jagets flyktiga
stämningar. Och han hemfsöll åt detta tillgjorda
poserande inför det bisarra och abnorma, som är den rena
artismens kännemärke. Men han var tillika diktare,
eller rättare sagt ämnet till en sådan. Hans fördärv
var medvetet, det låg en tanke bakom
förstöringsprocessen. Det fanns i hans natur en enda stor,
sugande åtrå — begäret att söka det sjuka och
vissnade i tillvaron, det som väntade upplösningen, för
att åter förnyas och återfödas. Han bekänner det
själv: »Det var noget som drog mig mod alt, som
stod paa dødens rand... et haab om, en længsel at
nyde tilintetgørelsens værk for at kunne se det samme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
