Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE DYBFEST 83
vende tilbage mere fuldkomment, mere værdigt
tilværelse.»
I sin djupa själsskildring »Trætte mænd» har
Garborg givit den moderna dekadentens typ, hans
förutsättningar och hans öde. Historien om den
förpinade nervmänniskan, som flyr från verkligheten
och de sociala uppgifterna för att stänga sig inne i
sitt känslolivs slutna värld, är tidens egen
pilgrimsgång från nevrosens förödande upplösning till ro och
vila i ruset av kvietiska stämningar. Vanvett eller
mystisk övertro — se där den moderne självplågarens
val. Den som icke vill brista får lov att böja nacken
under oket. Hur ofta möter man icke från den tiden
samma process både i verkligheten och i litteraturen!
Det är tröttheten ovanpå ansträngningen, reaktionen
efter århundradets intellektuella spänning. Kanske
också misströstan om individens utbyte av
vinstchanserna för det hela. Går icke den enskildes lycka
förlorad i samhällets på högsta allmänväl inställda
organisation? Den trötte mannens sjukdom är
tvivlet, hans bedövningsmedell rökelsen.
Dybfest stod redan ett steg längre fram. Så ung
han var, hade han utvecklingen bakom sig, och han
var icke längre en av dem, som sökte kyrkan, icke
ens för att, som Strindberg, bara gå igenom den.
Tvärtom brann han av begär att leva, leva med
lysten håg och brinnande pulsar, i takt med den
feberheta lidelse, som jagade hans blod. Vad gjorde det,
om alltsammans var bara ett sinnenas gyckelspel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
