Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE DYBFEST 85
blad i den vilda västerns präriesamhällen. Under
ett uppehåll i New York och Chicago kom han i
beröring med en del av den amerikanska anarkismens
spetsar, bland dem Albert Parsons, deltagare i
Haymarket-attentatet, vars stolta dödsförakt upptände
hans beundran, och Mostl, i vars organ »Freiheit»
han torde uppträtt som tillfällig medarbetare. Dessa
förbindelser upprätthöll han ännu efter återkomsten
till Europa, särskilt under en vistelse i Paris,
varjämte han beredde sig tillfälle att genom personliga
intryck befästa sin sympati för revoltens upplyste
filosof, furst Krapotkin.
Verkan av dessa inflytanden på riktningen av
Dybfests intellektuella utveckling får ej underskattas.
Han rycktes tidigt upp ur hemlandets karga, men
sunda kulturella jordmån för att omplanteras under
heta och stormiga sociala luftsträck, där han drevs
till en brådstörtad mognad under hård kamp för
uppehället. De sjuka, självförstörande böjelser, som
verkade i hans natur, funno säkert en välkommen
näring i slammet av erfarenheterna bland
världsstädernas proletariat. Men anarkisterna, dessa
»livsglädjens apostlar», som han kallar dem, lärde
honom santtidigt sin oförtrutna idealism, frukten av
den mest förtvivlade pessimism, i det de ingöto hos
honom sin fantastiska lyckodröm om den absoluta
frihetens tusenåriga rike. Han drömde sig själv högst
på barrikaden. Genom folkets förlossning skulle han
förlösa sig själv. »Jeg skulde som en folkets frelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
