Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 EMIL HASSELBLATT
stige op af folkehavet. Jeg alene kjendte al sorg og
verdens savn, og jeg alene kunde lindre.
Fattigdomens suk havde været min vuggevise og nødens
psalmer tonede mig altid i ørene. Jeg havde vandret
lidelsernes veje, og livsens kval havde været min
vellyst. Alt, som var sort, som var stygt, som var
sygt, alt havde jeg set med mine øjne og følt indtil
sjælens lønligste nerve.... Og nu skulde jeg, folkets
egtefødte søn, baaren til digter og profet, jeg skulde
storme frem foran masserne, gribe den røde fane og
over brand og blod føre den frem til seier ....»
Den närmaste frukten av dessa förbindelser blev
en serie korrespondenser till Dagbladet i Kristiania,
sedermera samlade till ett litet brandrött häfte under
titeln Blandtanarkister. Det väckte ingen
särskild uppmärksamhet och låg snart glömt bland
boklagret i förläggarens magasin. Det var icke heller
till innehållet mycket betydande, men vittnade,
stilistiskt sett, om fin språkkänsla och sinne för den
konstnärliga formen. Det låg ett omedelbart, friskt
glittrande lyriskt skimmer över dessa små skisser, som
kunde svalla över bräddarna av okritisk beundran,
men innerst rymde så mycken äkta känsla och
uppriktig hänförelse.
År 1889 var Dybfest åter i hemlandet och tog
för en tid anställning som redaktionssekreterare vid
»Öplandenes Avis», en post, som han dock snart
lämnade för att ägna sig helt åt vitterheten. Hans första
arbete på detta område var jag-romanen Ira. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
