Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Dybfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARNE DYBFEST 89
medan Ira blott kan droppa i hans hjärta det
kärlekens gift, som upplöser och dödar.
Mellan »Ira» och Dybfests nästa och sista hbak
To noveller ligger knappt ett år. Men vilket
avstånd det oaktat mellan dem! Den ansträngda
symbolisten har mognat till en klar och skarpsynt
psykolog. Vad »Ira» ännu innehöll av ansträngning, pose,
slöseri med lastens svavelgula effekter är här
bortarbetat och framställningen förtätad till
sammanpressad, våldsam energi, som närmar sig den förfärande
intensiteten i Dostojevskis själsmålningar. I
synnerhet utmärker sig den större av novellerna, »En
ensom», för en följdriktighet i analysen, en finhet och
skärpa i iakttagelsen, som gör den till en
inträngande studie över den sexuella psykosen hos en kvinnlig
erotoman. Allt vad den otillfredsställda lidelsen
rymmer av vanvettt och förtvivlan är nedlagt i denna
skildring; dess väsen är en frossande lust att följa
upplösningsprocessen i en sjuk själs lönnliga
skrymslen, dess uttryck en genial och fantasimättad konsts
oemotståndligt suggererande kraft. Man ryckes med
som i ett rasande oväder. Själva orden bulta av
feber och lystnad. Fröken Gade är Ira om igen, men
potentierad, insatt på ett djupare plan av mörk
lidelse. Hon blir också symbol — »en umaadelig
hetære, en himmelens houri med evigt begjær» — men
blott i Harmens fantasi. I sig själv har hon en
köttets och andens skrämmande verklighet, som
berusar och förfärar. Upplösningen är en mäktigt tonan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
