Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 EMIL HASSELBLATT
ett brev från 1879, som märkvärdigt nog icke
återfinnes i den samling hans söner utgivit under prof.
Gerhard Grans inseende, men anföres av Halvorsen
i Norsk Forfatter-Lexikon. »Jeg ligner mest de
blødagtige Marquier i de franske Romaner, om hvem kun
deres nærmeste Venner vide, at de fører en sikker
og smidig Kaarde, naar det kniber. Kaarden er mit
Vaaben, og med den fusker jeg, — i de store
buldrende Kampe er jeg ganske tilovers. Lad os ikke
strides om, hvad der er størst, — det mindste er stort
nok, naar det bare hjælper. Men jeg vil ikke skjule,
at efter min Opfatning kan et lidet kvast Stik
anbragt med behændig Haand i sin Virkning
æqvivalere med et drabeligt Dommedagsslag. Smaa Stik strør
jeg i hvad jeg skriver; du vil mærke dem og — jeg
haaber — glæde dig.»
En sådan stil är som skapad för brevets lätta,
intima form. Här kan den tumla sig obehindrat i sin
eleganta vårdslöshet, spraka och lysa med sin
rikedom av brokiga infall och idéer, leka sin graciösa
lek med språkets obesvärade glosor och giva sig utan
omsvep, med öppna förtroenden och små dolda
spetsigheter — den förande stämman i ett spirituellt
samspråk med en stum motpart. Kielland känner sig
också här i sitt rätta element. Att skriva brev är hans
käraste sysselsättning. »Jeg skriver saa gjerne, og
Blækket gjør fro.» Han är alltid före sina vänner i
korrespondensen. »Nei nu lader De mig vente for
længe — altsaa et Extrabrev», begynner han ett brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
