Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER L. KIELLAND 95
till Edvard Brandes. Aldrig de vanliga
undanflykterna om bristande tid eller dylikt; hellre en tyst
förebråelse över att inte få skriva ofta och långt nog.
Man närker också på breven att de äro skrivna
med lust och glädje. De flyta så raskt ur pennan,
med vändningar, som komma det talade ordets
värme och oförbehållsamhet nära. »Et Brev er for mig
et venskabeligt Ord eller et uvenskabeligt — et
Haandtryk eller et Dolkestød — bestemt for en eneste
Person solo», skriver han till en av sina danska
väninnor. »Som Diskussion er vistnok Brevvexling
besværlig og hartad umulig; som Vei fra Hjerte til
Hjerte, som Middel til at holde Sympati frisk, til at
række hinanden et Ord af Trøst eller Deltagelse er
et Brev mere værdt end et Møde. Det vil naturligvis
sige for den, som har min Opfatning af et Brevs rent
personlige Karakter. Saaledes er det jeg holder af
at skrive og skrives til; det er Lyden af et Venskab
langt borte, Bevidstheden om, at man færdes i
hinandens Tanker — er dette ikke nok? — er dette ikke
Blæk værd?»
Det vilar ett naturligt och älskvärt behag över
Kiellands sätt att skriva. Man märker aldrig mödan;
han skriver som man åderlåter sig i värmen. Ett
snitt in där frågan gäller — och så får det rinna.
Det oaktat blir han sällan vidlyftig. Hans stil har
en smittande fart, som halkar över
djupsinnigheterna och aldrig fastnar i förklaringar, hur tätt han än
går sig själv in på livet. I ännu högre grad än böc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
