Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland - Breve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 EMIL HASSELBLATT
kerna spegla breven hans personlighet, spirituell,
livfull och elegant, alltid slagfärdig och aldrig rädd
för att säga meningen rent ut, strålande av kvickhet
och gott humör. Den slår sig gärna löst med ett
uppsluppet skämt, men aktar sig noga för att träda
det tillåtnas gränser för nära. Hur lustigt han kan
formulera en ren obetydlighet visar hans inbjudan till
Viggo Drewsen att gästa honom på Hillevaag: »De
ved, det hele bestaar i at telefonere til Adolphs Enke:
et Kabinet for to Personer næste Skib til Stavanger,
saa faar De Besked og saa gaar De ombord, brækker
Dem og Deres Kone, og saa ser De pludselig mig
staaende midt paa Bryggen. Altsaa: velkommen »
Men han kan också slå till så att det känns, såsom
det framgår av yttranden om politiska personer och
förhållanden hemma, medan hans ironi får en
svidande snärt, som till och med kan träffa det, som
står hans hjärta allra närmast: »Vestlandet er dog
Frihedens Vugge og Stavanger er en Perle; men jeg
indrømmer, at det ser ud som en Østers.» Det var
dock den enda ort i världen han gav namn, heder
och värdighet av hem.
Därför äro Kiellands brev genomgående av en
så helt annan typ än till exempel Ibsens. Där Ibsen
ängsligt knäpper till uttrycket kring sin
personlighet, väger varje ord på guldvikt och blott liksom av
förbiseende fäller en antydan om inre upplevelser
eller de ämnen, som för tillfället sysselsätta honom,
där berättar Kielland fritt och oförbehållsamt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
