Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON 109
sig stå ansikte mot ansikte med sin gud, och i
tomheten, som ekat hans egen röst och fyllts av hans
egna tankar, har han tyckt sig höra Gud tala. Och
denne gud har alltid varit honom en huld herre. Han
har helgat hans tänkesätt med sin himmelska
sanktion och bjudit honom en trösterik tillflykt från den
långa och envisa kamp, som gjort den gamle till en
ensam man bland sina egna — kampen för familjen
Dags sammanhållning och det fäderneärvda
Daglannets oberördhet av spekulationens och
förvärvsbegärets smitta. ;
Detta är svagheten i Dags styrka, att han ser
sig själv i det döda förflutna, som hägnas av hans
gud, och icke i det närvarande och utvecklingen, det
vill säga sina barn och deras framtid. Han har gift
sig med en fransyska och intalar sig, att det är
hennes friare uppfostran och modersarvet från
»upprorets folk», som bragt barnen i opposition mot hans
faderliga myndighet, medan det i själva verket år
hans egen utpräglade personlighet och självrådiga
natur, som gå igen hos dem. I sitt övermått av kraft,
som tar sig de äventyrligaste uttryck, i tyngden av
sitt väsen, i sin självkänslas trotsande mod och sin
viljas sprakande energi äro de hans barn och Norges.
Fru Dag inser det och låter honom förstå det i sin
diplomatiska erinran: »også du var mo d din far,
da du var ung». Och Berthe utropar förtvivlad,
när hon vet, att systern kämpar för livet uppe
på den farliga Svarturen: »Alting drives til det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
