Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 EMIL HASSELBLATT
under det frihetskämpen sjunger med lågande
hänförelse:
»Et folk, som føler kaldet, er jordens største kraft,
for den nå alting falde, det stå højt eller lavt.
Det är mer än en tillfällig olikhet i temperamentet
mellan dessa två. Kontrasten har djupa rötter i
nordens natur, myt och historia. Den präglar
genomgående nordisk kultur, och i Danmark uppträder den
på sin tid under namnen Kierkegaard och Grundtvig.
Hjärtats makter är det, som i »Daglannet» kämpa
sin ädla strid och slutligen avgå med segern, livets
makter också, som triumfera över dödens. »Er jeg
da allerede død?» frågar gamle Dag sin son, Stener.
Och denne svarar: »Nej, kjære far! Men du støtter
de døde mod den levende» De döda — cet är hela
förtiden, alla ättefäderne Dag, som suttit på sin
vackra gård, Daglannet, och skapat dess traditioner av
solig lycka och förnäm ro. Och de levande — det är
de unga, som komma med nya idéer, nya krav och
kräva sin rätt, där livet gett dem den, i
realiserandet av sina naturliga möjligheter under ansvar
mot sig själva och sin samtid.
Uppe på den ensamma fjällsätern, dit han drivits
av astman, har gamle Dag murat sig in i en bergfast
tro på sina egna meningars ofelbarhet. Despot till
lynnet och myndig i känslan av sin personlighets
dimensioner har han icke blivit mildare eller
ödmjukare i ensamheten. Tvärtom har han här uppe känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
