Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 EMIL HASSELBLATT
nom rätt i deras mellanhavanden. Men så bär der
av på galet spår. Det blir fråga om barnauppfostran
i Amerika. Ragna talar sig varm, utan att märka,
att allt vad hon säger är en direkt protest mot den
disciplinens och den obetingade lydnadens anda
fadern försökt inplanta i hemmet. Så uppfattas det
också av gamle Dag. Det ena ordet ger det andra
och i ett nu bryter ovädret lös. Dags vrede urladdar
sig i häftiga beskyllningar, tills Ragna, kränkt
innerst i sin kvinnliga finkänslighet, skyndar ut med
den obestämda förnimmelsen av att endast en
alltuppslukande sinnesskakning kan hjälpa henne ur
detta.
Denna utgång är icke uppmuntrande för mötet
med Stener. Men det måste ske; räkenskapen måste
göras upp mellan fader och son. Till en början, så
länge samtalet rör sig kring allmänna spörsmål,
går det utmärkt. Dag beundrar sonens energiska
väsen och sunda omdömesförmåga; Stener finner, att
han överdrivit faderns omedgörlighet. Men när de
komma till frågans kärna, till det som rör dem
själva, brister förståelsen. Dag tror icke på
uppfinningen — skall han då icke ingripa för att hindra en
hotande ruin? Förgäves vädjar Stener till ungdomens
rätt att själv bestämma över sin framtid. Det som
blir måste uppstå ur det som är. Dag saknar i hela
hans resonemang ett ord — det viktigaste — ordet
för sammanhanget. Utvecklingen? Mera — Gud!
Det är en scen av brett allmänmänsklig bärvidd, den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
