Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON 115
där efter önskan, men Dag stiftar av pengarna ett
legat, som skall verka för det han tror på och håller
kärt.
Svårare var det alltså icke. Det är som en bred,
varm flod av solljus efter ett tungt oväder.
Beundransvärt har diktaren här böjt kedjans brustna
länkar samman. Uppgörelsen får ett så omfattande
perspektiv, därför att det som avses är större än det som
säges, och det som sker är en enda meningsfull
symbol för livets framåtsträvande vilja, tryggad av
kärlekens och tillförsiktens självförnyande krafter, ett
instar omnium i generationernas fortsatta
kamp genom mänsklighetens historia. Åter en gång
har Björnson visat, hur han kan få tillvarons stora
grundlinjer att sammanlöpa i en liten
vardagsverklighet.
Ämnet i »Daglannet» — kampen mellan föräldrar
och barn — är lika gammalt som litteraturen. Men
det är nytt i Björnsons diktning — åtminstone i
denna form. Så länge har skalden känt sig buren av
ungdomens segerhåg, att han först vid fyllda sjuttio
år stannar och vänder sig om för att avfordra det
framstormande unga släktet vittnesbördet på dess
rätt att kräva det gamlas självuppgivelse. Men
dårför får också frågan hos honom en egen, utsträckt
formulering. Vad striden gäller är för honom av
sekundärt intresse — det spelar också en mindre roll
i skådespelet — huvudsaken är personligheterna, som
bryta sig i den. Det är icke det nya mot det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
