Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 EMIL HASSELBLATT
gamla, utande unga mot de gamla. Därför
verkar problemet så allmängiltigt och därför kan
diktaren med så rättvis hand fördela ljus och skugga
över båda de stridande parterna. Ofta tycker man
nästan som fru Dag, att när Dag talar, har han rätt,
men när Stener talar, får han rätten på sin sida. Det
är nog mycket av Björnson själv på ömse sidor. Att
bli gammal, säger Stener, det är att mista tron, det
vill säga förmågan att se vägen framåt. Men att
vara ung, det är för Dag att förbise sammanhanget,
att i pietetslöst övermod göra våld på Guds och
människors ordning. Björnson ser uppenbart idealet 1
att frigöra sig från det ena utan att mista det andra.
Däri träffar han sig själv ganska nära. Och i
grunden är det väl detta, som ger sympatien jämvikt och
gör upplösningen så lätt i sämja och förståelse.
Sådan denna blir, lämnar den ju visserligen i
huvudsak segern på de ungas sida. Annat kan man
ej vänta sig av en diktare med Björnsons starka
känsla för utvecklingens och framåtskridandets rätt.
Men utan vederlag sker det icke. Ungdomens seger
är början till dess nederlag. Nästa gång är det dess
tur att uthärda provet gentemot kraven från nya,
framåtsträvande släkten — och ge vika. Det är
trösten för de gamla, att deras öde icke är ett isolerat
fall, utan en regel för alla generationer och allan tid.
Och så är där ett villkor: kampen skall vara ärlig,
vapnen rena. För att framhålla detta har diktaren
gett Ramset en plats bredvid medlemmarna av famil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
