Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 EMIL HASSELBLATT
sina franska glosor ett utmärkt fynd och skådespelets
kanske säkrast träffade figur. Hon går där med sitt
sunda förstånd och sitt fina galliska vett, en
ypperlig kontrast till den nordiska omgivningen, en
hemmets kloka, värnande ande, alltid färdig att lägga
sin måttfulla besinning i vågskålen för att motväga
verkningarna av de andras våldsamma exub
érance. Man behöver blott höra hennes utrop till
Berthe, när denna anför sin beundrares smeksamma
bild — ett körsbärsträd i blom —: »han er p o èt e,
för att se henne för sig i hennes franska lynnes
främmande respekt för älskogens rosenröda svärmeri, och
man igenkänner hela rasens medfödda diplomatiska
takt och graciösa affektation i känslan, när hon
påminner Dag före mötet med Ragna: »Gan du ske
den fugl, som spiste af din hånd? Det blev koldt, og
den gik bort, det blev varmt, og den kom igjen. Og
spiste atter af din hånd.»
Det är tvenne intryck man framför allt bevarar av
»Daglannet» — klarhet och värme. Skådespelet är
sett med en siares blick och givet med en diktares
hand. Det är en gråhårig ynglings maning till
ungdomen. Dess visdom kommer från hjärtat och man
känner sig styrkt av dess hugnesamma lära: att
livet icke blott söndrar, utan även försonar.
(1905.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
