Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - I. Daglannet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON 119
sin åsikt i vissa frågor, som äro brännande i Norge,
men endast ytligt beröra själva ämnet. Men de
förlora sig i dialogens ypperliga avfattning, en det
talade ordets konst i nästan ibsensk fasthet och skärpa.
Ragnas fjällvandring på slutet är mer än en utvärtes
spännande effekt, den ingår som ett nödvändigt, om
också misslyckat led i den psykologiska
motiveringen. ;
Emot detta verkar sista akten — som ofta hos
Björnson (Over ævne II, Paa Storhove) — matt,
avslutningen helt enkelt löjlig. Det är fara värt, att
den kaffe-apoteos, vari det hela mynnar ut, väcker en
helt annan förnimmelse än den befrielsens suck
Björnson förmodligen avsett: gudskelov, att det icke
blev någon tragedi! Scenen har också med skaldens
begivande överallt vid uppförandet bortlämnats.
»Daglannet» är icke enbart ett kampdrama och
ännu mindre ett abstrakt tankesubstrat. Kring
handlingens fasta stam slingra sig scener av den
finaste, skäraste poesi, scener, sådana som den, där
Ragna uttrycker sin förtjusning över att åter vara
hemma, hur hon drar lövet genom händerna, rullar
sig i ljungen. Liksom Sangs morgonvandring i
»Över ævne» är den skriven utom hemlandet — i
Italien. Berthe har en förtjusande scen, där hon
skall bikta sin hjärtehemlighet för modern, men
ryggar tillbaka för dennas alltför närgångna frågor och
sist lovar säga allt — men blott på sitt eget språk.
Över huvud är fru Dag med sin brutna norska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
