Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björnstjerne Björnson - II. Når den ny vin blomstrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 EMIL HASSELBLATT
rande provet, finna de till sin förvåning, att de haft
sin hemsökelses tid och att deras hjärtan ännu, trots
årslång förhärdelse, slå i samma takt.
Här stå vi åter inom det stora sammanhanget i
Björnsons diktning, linjen, som böjer sig ihop kring
dess fasta medelpunkt. Redan i sitt första skådespel
visade han mannen och kvinnan, som gått för sig
själva i fjällets ensamhet och klwuvit sina känslor mot
en egg av förtegenhet och misstro, tills deras herre
står i dörren och befaller: »Tal, forfærdelige
mennesker! Ser I da ikke, guds dom er over eder! Ilden
lægges til, og hytten brænder, men, ved den hellige
Olav! før skal den svides av over hoderne på jer, end
jeg slipper jer ud, før I har talt.» Och i det sista
sluta maka och döttrar i gemensamma
försvarsinstinkter krets mot mannen, som med sin manliga
kritik bryter in i deras kvinnliga benägenhet att
ställa tingen på spetsen. Det blir en uppgörelse och
mannen reser, lockad av en förälskad nyck. Men han
vänder om vid första landningsplats Hankunde
inte. Och vid hemkomsten finner han familjen
upplöst i tårar över den befarade förlusten. »Er det
ikke, som jeg har været to mennesker? Et, som
sat igjæn med sangene fra vor ungdom. 0Og et, som
løp fra dem for å besørge al verdens ærend?», frågar
sig förebrående fru Arvik. Nu vänder h o n tillbaka.
Och kedjan, som ett ögonblick hotat att brista i
stycken, knyter sig ånyo tillhopa, denna gång med
mannen som föreningslänk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
