Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - I. Benoni. Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket därpå, om man ej hade anslutningen till »Pan».
Den reser en skugga över bokens blad, som kommer
den att synas liten — i allt utom omfånget. Den
låter en söka vad där inte finns, och den tvingar
fantasien in på linjer, som den förgäves söker följa. Det
att några namn gå igen från den ena boken till den
andra är bara ett infall, ingen nödvändighet. Det
förvillar i stället för att göra en hemmastadd.
Igenkänningstecknen saknas. Vad har till exempel denne
Mack gemensamt med sin namne i »Pan», annat än
att han går med sin farfars briljantnål i
skjortbröstet och är sina pigor en huldrik herre? Eller detta
Sirilund med sin atmosvär av krambod och sillupplag
och med de prosaiska pantförskrivningarna i
Benonis bordslåda? Har det någon gemenskap med det
vita Sirilund, där kärlekens vilda jakt ekade genom
rummen och Edvarda gäckades med sina tillbedjare
som huldran i skogsgläntan? Det är inte bara
drömmens hinna, som brustit från äventyret. Det är nya
människor i en helt ny värld. Och en värld, vars
gränser noga landfästs i den bastanta verkligheten.
Nordland har väl sin prosa, det också, annars vore
det ju förlorad mark för samfundet och överheten.
Men där man minst väntar att finna den, är just på
»Pans» vigda jord. Det enda Hamsun ernått med
denna lokalisering, är att göra »Benoni» mest
tillgänglig för dem, som aldrig läst »Pan».
Med allt detta har emellertid »Benoni» en
vederhäftighetens styrka, som gör den till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
