Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - I. Benoni. Rosa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människoskildring av både djup och vidd. Det är ingen
brusande naturkraft över denna bok, men en sund
och levande mänsklighet, som gör den till de gamla
goda romanernas vederlike. Hamsun har aldrig
skrivit en bok med så lugnt tempo som denna. Han, som
alltid var den geniale improvisatorn, irrande från
stämning till stämning genom upplevelsernas
brokiga virrvarr, han vilar nu på stället för att grundligt
loda bottnen av några osammansatta människors
tillvaro. Och han behöver ej gå mindre djupt därför,
att vattnet kring hans lod ligger så blankt och
stilla. I skildringens breda, glidande ström teckna
sig öden, som stå i skydd för de skakande stormarna,
men växla med sol och vind efter stora och
obevekliga lagar. Så som de utveckla sig i sin stränga
följdriktighet bilda de en värld, vars hela drivverk
ligger öppet för läsarens öga. Livet kan ej vara
enklare, men ej heller starkare. Dessa människor
höra hemma i sin miljö liksom denna i —
verkligheten. Diktaren behöver ej komma sin hand vid
dem. En gång på scenen gravitera de mot varandra,
verka och handla, resa sig och kuvas, utan att en
muskel häves, som ej skulle styras av deras egen
vilja. Själv står han vid rampen och ler åt
alltsammans, ler i mjugg, men med den invigdes vänliga
glimt i ögat. Och just detta löje, detta tysta invärtes
skratt utgör bokens inre rikedom. Som en strimma
glittrande solljus faller det över dess blad och
omvärver dess gestalter med sin friska dager av andlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
