Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - II. Børn av Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 EMIL HASSELBLATT
styv och självrådig herre. Det står ingen synnerlig
glans omkring honom. Men han förstår att
tilltvinga sig en betydande respekt. Han kallas bara
löjtnant, för att han icke är förmer än så, men man
hälsar på honom som på en general. Tyvärr har
han icke makt som han har vilja. Segelfoss är icke
längre vad det en gång varit. Hans farfader dog
som en usel gnidare, vilken grävde ned sina pengar
där ingen sedermera kunde finna dem, och hans fader
levde som en sorglös grandseigneur, förde en
lysande stat och samlade på all världens kostbarheter, icke
minst på skulder. Själv har han en framstående
förmåga att skaffa sig utgifter utan att bry sig om,
hur långt hans tillgångar förslå. Han är gift med
en tysk adelsfröken från Hamburg. Icke heller hon
förde med sig i boet stort vidare än sin stolthet
och sina talanger. När hennes högmod skär mot
hans, brister förståelsen som glas. De leva snart
var för sig bakom en mur av stelnad
otillgänglighet. Till och med sonen kalla de vid var sitt
särskilda namn och ingendera vill kännas vid den
andras. Men löjtnanten vore icke den ridderlige
filosof han är, om han därav läte sig förledas att
åsidosätta sin hustru. Tvärtom gör han sig all möda
att gissa sig till hennes mest hemliga önskningar och
tillfredsställa dem, långt innan de ens hunnit klarna
för henne själv. Han gör det på rent trots, för att
aldrig synas ringare än den mäktige Willatz Holmsen
han önskar hon skall tro honom vara. Endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
