Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - II. Børn av Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN 147
sig i sprudlande fart och ysterhet, men i en stor och
mogen erfarenhet, där åren avsatt sin klarnade
visdom. Hamsun har här tillägnat sig något av de
gamla goda humoristernas syn på livet och
männrskorna — så fjärran i sin lugna, måttfulla
objektivitet och på samma gång så nära i sitt milda,
medlidsamma intresse. Den sjunger icke längre med
detta lyriskt bävande andedrag som till exempel i
»Den sidste Glæde». Den brusar icke som så ofta
förr i lidelsens dova orgeltoner, kastar sig icke från
infall till infall i paradoxalt övermod. Den liksom
glider ut i en bred, stilla ström, där djupet speglar
livsbetraktelsens vemodiga allvar, medan löjets små
glittrande böljor leka på ytan.
I »Børn av Tiden» är Hamsun åter hemma i
Nordland. Han har emellertid denna gång sökt sig bort
från Sirilunds livliga handelsplats och hamnat långt
inne i fjordarna, borta i en avlägsen, enslig bygd, dit
inga andra vägar än vattnets nå. Här ligger
Segelfoss ståtliga herresäte, ett litet residens i ett eget
litet kungarike, med jordbruk och såg och kvarn och
tegelverk och många mil älv och skog uppåt landet.
Det är ett stort och präktigt liv på gården:
tjänstefolk och husmän och dagdrivare långt över behovet.
Ty så var alltid Holmsen’arnes sed; gesten,
hållningen var huvudsaken, likgiltigt sedan, hur det såg ut
innanför. Nu sitter en Willatz Holmsen i tredje led
som härskare över Segelfoss’ härligheter. Det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
