Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - II. Børn av Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 EMIL HASSELBLATT
vördnad. Egentligen är han en fattig fiskarpojke
från ytterskären — Tobias från Ytterleia hette han
på den tiden — men han har tillbragt en
människoålder i äventyrslandet i väster och har nu vänt
tillbaka som herr Holmengraa för att låta sitt guld
skina över fädernebygden. Men på Segelfoss är han
den anspråkslöse gästen, som vandrar upp
kökstrappan och finner en heder i att bli placerad vid
herrskapets bord. Hans ärende går ut på att få köpa ett
stycke jord uppe vid älven. Han är nämligen i behov av
barrluft för sin hälsa. Och ute på Ytterleia är det
klent med skogen. Besynnerligt nog ligger den plats
han utsett mitt i ljusa lövskogen. Men herr
Holmengraa är förnöjsam av sig; det finns mer än nog av
gran och fur runtom på Segelfoss’ marker. Och så
blygsam och höviskt framställd som herr
Holmengraas begäran är, kan löjtnanten icke förmå sig att
avslå den. Isynnerhet som herr Holmengraa är i
stånd att betala kontant och betala bra.
Så får Tobias Holmengraa fast fot på löjtnant
Willatz Holmsens grund och från den stunden är det
ingen ända på hans välvilja och omtänksamhet.
Råkar löjtnanten i en än så oförutsedd förlägenhet,
alltid finner herr Holmengraa någon plats på hans ägor,
som han kunde få användning för som köp eller pant.
Och var han blott lägger sin hand, där blomstrar
företagsamheten upp. Segelfoss är snart en hel liten
industriort med all den välsignelse och all den
förödelse, som följer därmed. Naturligtvis är det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
