Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Knut Hamsun - II. Børn av Tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KNUT HAMSUN 151
helt behagligt för herrskapet på gården, och i
längden går det ju också ut över godsets drift. Men det
kan svårligen undgås och herr Holmengraa
underlåter minsann inte att göra vad han kan för att
förebygga de mest störande olägenheterna. Han är
full av små älskvärda uppmärksamheter. När unge
herr Willatz Holmsen en gång vänder hem från
skolan, står en fin rashäst och väntar honom vid
bryggan. Och när fru Adelheid gör honom sitt första
besök, finner hon i hans salong en utsökt flygel, som
står uteslutande till hennes disposition. Herr
Holmengraa skyr icke ens omaket att göra henne
sällskap, när hon reser för att besöka sin son i England.
Då är det ju icke så underligt, att löjtnanten en dag
överraskar henne i herr Holmengraas trädgård med
ägarens arm kring sitt liv. Löjtnanten fäster sig
dock icke vidare därvid. Han har förlorat mer än
så. Han trotsar obekymrat vidare på sin
»araberstolthet»; en Willatz Holmsen kan icke ge sig så lätt.
Och herr Holmengraas tillmötesgående är alltjämt
lika stort. Först efter många år, när fru Adelheid
redan är död och Segelfoss intecknat högt över
skorstenarna förklarar han, att han icke kan sträcka sig
längre. Löjtnanten bjuder honom sitt silver och sina
konstskatter, men för dem har han ingen
användning. Han är en anspråkslös man och har för resten
råkat ut för oturen att lida betydande förluster på
den sista tiden. Då förstår löjtnanten, att spelet är
förbi. Han har förlorat allt — utom äran. Men en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
