Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Heiberg - Jeg vil værge mit land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR HEIBERG 167
Detta utförliga referat har varit nödvändigt for
att ge ett begrepp om de tanke- och känslokretsar,
inom vilka Heibergs skådespel rör sig. I själva
verket har det sitt största intresse som uttryck för
åskådningar och stämningar på radikalt
nationalistiskt håll under unionskrisen. Heiberg var då en av
dem, som ivrigast och mest högljutt förde gruppens
talan. Nu tar han upp striden på scenen. Och det med
en skärpa, en lidelsefull bitterhet, som icke mildrats
av nederlaget. Det blir en besk uppgörelse med det
förflutna, en hånfull vidräkning med den
triumferande segraren, där vapnen föras för och mot —
onekligen mest m o t — den historiska verkligheten,
i full avsikt att såra och slå. Stycket formar sig
därmed till en dialogiserad polemik, där människornas
röster drunkna i bullret av den politiska
diskussionen och individerna försvinna bakom de åsikter de
förfäkta. Dramat reser sig icke ur spänningen
mellan enskilda viljor eller begär. Det bryter fram
automatiskt ur samhällets yttre skakningar och tömmer
sig som en storm över mängdens huvuden. Det blir
snarare en kamp mellan meningar, än en kamp
mellan människor. Men det blir icke mindre liv, eld
och rörelse för det. Orden leva. De stinga och
famna, banna och smeka, straffa och le. I dem
bränner Heibergs bitande ironi, lågar hans
lidelsefulla övertygelse, flammar hans bottenlösa förakt.
Varje replik blir ett hugg, riktat mot motståndarens
hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
