Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Folkungaträdet: Folke Filbyter. Bjälboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 EMIL HASSELBLATT
i sin natur något av det härdiga urämne, varav de
stora förarne danas, han har den egensinnets
nackstyva kraft, som går upp ett eget spår i nationens
historia, den viljans järnhårda energi, som genom
ett människoliv flyttar släktet ett trappsteg upp på
framåtskridandets bana. Men han saknar
medvetandet om sitt eget reformatoriska värv. Han är bara
fröet, som sås i den mörka mullen, varken det största
eller det skönaste, men det som lovar att ge den
kraftigaste brodden. Och den trollkunnige finndvärgen
ger besked om, vad därav i tidens fullbordan skall
varda. »Ur detta frö» — hälsar han profetiskt den
hemvändande Folke Filbyter — »skall det växa ett
lummigt träd med oväder och stilla stjärnor i sin
krona. Så högt skall det trädet stiga, att det skall
överskygga allt, som här är levande, icke bara
människorna, utan stridshästarna i spiltorna och öken
vid plogarna, ja, de vilda djuren i skogarna. Ty alla
skola känna, när det droppar solrägn eller blod från
grenarna. Och alla skola såras, då stammen rämnar
och faller.»
Det är utan tvivel författaren, som här tar sig
talan genom den framsyntes mun, och det förefaller
troligt, att vi här ha programmet för hela det stort
anlagda verket. »Här skall berättas om en släkt,
som vann högsta ära och sedan spårlöst sopades från
iorden. Vad de mäktige av denna ätt tänkte om sina
guldkronor, när deras livsdagar stupade som kalla
och slippriga trappsteg ned till helvetet, och de olyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
