Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Folkungaträdet: Folke Filbyter. Bjälboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERNER VON HEIDENSTAM 173
liga och ömkade om sina fjättrar, det skall också
bli sagt. Må de, som vilja veta det, lyssna.
Ingenting skall bli förtegat. Oöverskådliga avstånd breda
sig mellan dem och oss, men alla människoöden susa
under fingrarna på samma spinnerskor.» Dessa
vackra ord stå som inledning till boken. Men själv
har den litet att förtälja därom. Den är bara som
det starka och brusande förspelet till ett begynnande
drama. Stämningen är hel och stor och rytmen har
något av den äkta epikens tryggt framåtskridande
lugn. Men i de ansatta motiven susar redan en aning
om stundande stormar. Det är en släktsagas
upprinnelse i mörker och blod, en släktsaga, vilken inom
sig sluter en hel folkstams dunkla genesis.
Därför är Folke Filbyter, så bred hans skugga
än faller över berättelsens blad, icke bokens
dikteriska centrum. Han växer ut till dess bärande
huvudfigur, han samlar genom sin personlighets och sin
gärnings dimensioner lejonparten av både
författarens och läsarens intresse. Men hans öde är icke
resultanten av diktens samverkande krafter. Ser
man det så, faller kompositionen ohjälpligt isär.
Avsikten kan icke ha varit att visa, hur han går och
plöjer, sår och skördar och samlar gods och skatter,
fiender, hat och smälek, av kortsynt omsorg om sig
själv och de sina, bara för att sist bli sittande i askan
av sin gård, tomhänt mitt i sin rikedom, förgäves
fordrande det enda han längre finner värdefullt i
livet: sina barns aktning och kärlek. Härifrån ledde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
