Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verner von Heidenstam - Folkungaträdet: Folke Filbyter. Bjälboarfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERNER VON HEIDENSTAM 175
är kulligt och vänt, bygger han sin gård,
Folketuna, och driver den med patriarkalisk myndighet
till ett visst primitivt välstånd, på samma gång han
som våldsman och plundrare av vägfarande gör sig
till en skräck för hela trakten. Han tager till sig en
avkomling av landets äldsta urinnevånare,
finndvärgen Jorgrimmes dotter och får med henne tre
söner: Ingemund, Hallsten och Ingevald. De två äldsta
utrustas av fadern med skepp och härbonad och draga
på vikingafärd för att återvända som mognade män
och ryktbara kämpar efter att ha höstat både guld
och klokskap bland kejsarens följe i Micklegård,
men Ingevald blir sittande hemma bland trälarne och
brukar jorden, i hopp om att en gång få besitta den
som rättfången arvedel. Han friar till grannen
storbonden Ulv Ulvssons dotter, Holmdis, blir avvisad
med hån, men tar henne med våld och gör henne till
sin hustru. Hon finner sig emellertid aldrig
hemmastadd på Folketuna. Hon tynar bort och dör, sedan
hon skänkt Ingevald en son, som med tiden blir sin
faders onda samvete och den gamle Folke Filbyters
ögonsten. På dödsbädden anammar Ingevald av
ångerfullt sinne kristnan och överlåter sitt barn som
ett slags sonoffer åt den vite Krist. Han kommer i
skola hos munkarne i Skara, och när han som
sveakonungen Inges jarl återinträder i berättelsen, är han
vorden en sträng och nitisk kyrkans tjänare. Här äro
vi redan inne på historisk mark. Författaren ger inga
bestämda anvisningar, men denne Inge kan icke vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
