Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg - Martin Bircks ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 EMIL HASSELBLATT
i egna händer, mäktig att forma det själv, så att det
fyller sitt mått — detta må nu sedan vara vilket
som helst — eller rinner ut i sanden?
Söderberg säger någonstädes, att livet är den
dubbla konsten att lära och glömma. Det förra är
honom emellertid betydligt lättare än det senare.
Han är en alltför reflekterande natur för att klippa
av en tanketråd, innan han spunnit den så långt
och djupt han det förmår. Så litet hans konst än
vidlådes av det, som i vanlig mening anses innefatta
ungdomens kännemärken — i denna fråga är han
fortfarande ung: hurudant är livet och vad göra vi
människor därav?
Över detta tema spelar också »Martin Bircks
ungdom». Vi se livets spegelbilder i Martin Bircks
själ, i själva verket blott reflexerna av den trånga
krets, inom vilken hans dagliga existens är inställd,
men olika återkastade, allteftersom det är barnet,
ynglingen eller mannen, som uppfångar dem. Och
vi höra honom resonera över dem med denna
kyliga humor, som är Söderberg egen, lika mycket när
den blänker fram i en bjärt överraskande paradox,
som när den lyser upp en situation med ironiens
genomträngande, blåkalla ljus. Det är just häri det
egendomligt fängslande i Söderbergs bok ligger.
Man har städse framför sig samma förhållanden,
samma människor: hemmet, ämbetsverket,
kamraterna. Bilderna vrida sig som på en vändskiva runt
omkring en gemensam medelpunkt. Martin Birck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
