Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjalmar Söderberg - Martin Bircks ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJALMAR SÖDERBERG 189
själv är axeln för deras rörelse. Genom hans öga
ser läsaren det gamla försvinna och det nya dyka
upp, i grunden lika litet nytt som det gamla var
gammalt. Det är blott dagern som skiftar,
själsstämningarnas växlande ljus, som låter bilderna synas
olika för var gång de komma tillbaka. I sig själva
äro förändringarna faktiskt så små, att de knappt
skulle komma till synes, därest ej själva reflexen, vari
vi skåda dem, småningom grävde sina linjer
skarpare och djupare, ju mer den livserfarenheternas
fond, varemot de avteckna sig, färgas grå och dyster
av årens tröstlösa enahanda.
Det är Martin Bircks moder, som först kommer
honom att tänka över livet och människorna. De
vandra i skördetiden över mognande fält, och hon visar
honom rågaxen, både de fulla, som böja sig djupt
ned mot jorden av sädeskornens tyngd och av
vilka bonden mal mjöl åt de hungriga, och de tomma,
som ingenting duga till, men dock resa sig stolt 1
höjden och se ned på de andra. Och hon säger honom,
att det förhåller sig på samma sätt med människorna.
Dock med den skillnaden, att man icke lika lätt
skiljer dem på deras yttre. Det ges bland dem även
sådana, som gå och hänga med huvudet för att man
skall tro, at de höra till de fulla axen. Men de äro
just de allra tommaste.
Martin Birck är då ännu för ung att rätt förstå
innebörden härav. Men han håller sin moder kär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
