Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström - Gustaf Sparfverts roman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER HALLSTRÖM 195
ner sig in till personlighetens botten och
åstadkommer den första lärorika omvärderingen av
ungdomsillusionerna, och sådan den dämpad, vemodig och
matt flämtar upp under resignationens tillkämpade
besinning och kanske sista gången tänder den
förrädiska lyckodrömmens låga, innan känslornas
brännämne förtärts till grunden och allt slocknar bort i
mörker. Gustaf Sparfvert är materialet till gamle
Heimdal. Sådan denne är hade han kunnat bli,
därest han icke i tid fått upp ögonen och tagit varning
av erfarenhetens läxa. Den insikt Sparfvert vid sin
första allvarliga konfrontation med verkligheten
betalar med ett inbillat diktarrus, den köper Heimdal
med hela sitt liv, vars ideella innehåll ständigt som
en bedräglig och bristande illusion blir svävande
utanför realiteten. Därför utgör den enes öde liksom
komplementet till den andres och bilden utfaller ur
berättelsen i både positiv och negativ form.
Hallström har berört ämnet en gång förr. »Våren»
var konstnärens roman, tragedien, sådan den
uppstår, där svalget mellan liv och konst ej längre täckes
av skaparyrselns paroxysm. Det var en allegori över
konstnärskapets inre förbannelse, disharmonien
mellan behovet att leva omedelbart i nuet och
verkligheten och kravet att hålla sig utanför med spegeln fram
me för att uppfånga förnimmelserna och omsätta
dem i fiktion eller bild. Uppgörelsen slutar med ett
minus för det artistiska. För honom, målaren, var
konstverket allt, hans livs drömda mästerstycke, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
