- Project Runeberg -  Dikt och diktare : studier och kritiker /
196

(1918) [MARC] Author: Emil Hasselblatt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Hallström - Gustaf Sparfverts roman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

196 EMIL HASSELBLATT

skulle ge bekräftelsen på hans talang som konstnär
och värde som människa — för henne, modellen och
hustrun, däremot kärleken, i vars namn hon offrat
sig åt honom och i kraft av vilken hon är till. Målet
ernås, men på en väg, som förspiller bådas lycka. I
det evigt otillfredsställda kravet på en full och hel
hängivelse förtäres hon och går under, medan han
å sin sida står där med tomma händer mitt i
framgången, fattigare i sin inbillnings åtrå, men rikare i
tilltron till livets egen vårliga skönhet, uppenbarad
i den varmblodiga kvinna han mött på sin väg, men
gått förbi i blind och fåfäng konstnärsegoism.

Detta är ämnet från dess tragiska sida, berättat i
varma, strålande ord, som blöda av sorgbundet
allvar. I »Gustaf Sparfverts roman» är synpunkten en
annan. Krisen upplöser sig själv på den inre
utvecklingens väg, och den yttre katastrof, som träder
till för att bringa den till ett slut, är på intet sätt
definitiv. Dess märke blir icke ett öppet sår, utan
ett ärr, som småningom skall plånas ut och helna.
Hjältens roman är blott en kvalfull dröm, en poetisk
förvillelse mellan tvänne vardagar av liten och kall
prosa. »Ingen utomstående hade haft en aning om
den. Ren och vacker hade den varit, stor också i
sin slutenhet. Endast det bästa och finaste i två
människosjälar hade mätt sig mot varann, kämpat
och kommit till klarhet. Som en låga på ett altare,
slutet inne i ett valv av tysta och vita stenar och
osett av alla, utom av den gudomlighet som män-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 15 23:12:10 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktstud/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free