Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz - En flanör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206 EMIL HASSELBLATT
till författarens intentioner har man intrycket, att
Torsten Gjörloff går tommare ur lidandets skärseld
än han gick in i den. Ty det är inte nog med att
stelna på ytan för att få upp det rätta inre trycket till
produktivt arbete. Det måste också bli kvar något
innanför. Den viljereligion Torsten Gjörloff
anlägger till egen båtnad och medmänniskornas
uppbyggelse är ett skal utan kärna. Den levande själ, som
en gång var hans, har igen plats däri.
Siwertz försöker här — på ett högre plan och
inom ett djupare perspektiv — genomföra en
utveckling, som han redan var inne på i »Mälarpirater».
Georg Schalén vaknar till manlighet och sjöälvtillit,
finner en ny ansvarskänsla inför de brydsamma
sttuationer, i vilka piratlivets upplevelser försätta
honom. Torsten Gjörloff genomgår i den första
sammanstötningen med livets allvar pånyttfödelsen till
mannavilja och dåd. Men det, som lyckades på
pojknaturens elementära stadium, det, som blev troligt
i sommaräventyrens lätta och ljusa luft, det brister
och upplöser sig i en godtycklig konstruktion, när
det skall överföras på en så sammansatt psykologi
som Torsten Gjörloffs och i den hårda verklighet,
där döden får livets blommor att förfrysa. Det är
möjligt, att Torsten Gjörloffs avvisade kärlek till
syster Ebba von Hindriks och hans ekonomiska ruin
vid faderns död i och för sig äro tillräckliga att av
honom göra en ny människa. Men man känner sig
inte övertygad om, att de skulle göra honom just till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
