Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz - En flanör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ 209
för livets lagbundenhet och harmoni, en tröst för den
vise, en skräck för den fåvitske, ett genljud, vari den
enskilde hör sin själs egen röst, ropande ut hans
nakenhet eller hans sent vunna insikt.
I det stora hela är miljön, såväl den döda som
den levande, bokens kanske starkast bärande
element. Den sluter sig icke blott som en väl
avpassad ram till innehållet. Den hör till historien, lever
med i den, själ av dess själ och själv en verksam
del av dess organism. Det är staden, storstaden med
sin luft och sina människor, sin stämning och sina
äventyr, sin sugning och sin stimulans, sitt rus och
sin röta. Närmare bestämt är det Stockholm, och
Stockholm i utställningens och storstrejkens tecken.
Här har Torsten Gjörloff sitt andra och större hem,
här har hans personlighet vuxit ut i allt tydligare
prägling av tid och omgivning. Flanören blir på
så sätt ett barn av sin tids Stockholm, liksom
dagdrivarne äro det av våra dagars Helsingfors.
Blodsbandet är konstitutivt på bägge hållen. Men
Siwertz har framom de våra haft förmågan att göra
det synligt, visserligen fragmentariskt, men dock så,
att läsaren ser det och tror därpå. Därför blir hans
bok, på samma gång den söker trådarna till en
individuell karaktärsutveckling, ett nytt blad i den serie
intima skildringar från Mälarstaden, som gjort
denna icke blott till en poesiens stad — det är den redan
i sig själv — utan också till en stad i poesien.
(1915.)
14 — Emil Hasselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
