Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - II. Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 223
Ett drömmande, inåtvänt diktarkynne som
Tegengrens kan naturligtvis icke påverkas av yttre
förhållanden och de aktuella tidsströmningarna annat
än i den mån dessa förmå ingå i dess subjektiva
känslokrets och återklinga i rent lyriska stämningar.
Det söker sig icke utåt i verksam dådlust, det finner
ingen lösen av det slag, som samlar anhängare och
eldar deras gärning. Ständigt bundet vid sin givna
känsloskala lyssnar det enbart till rösterna ur sitt
eget inre och ekar på sin höjd svallet utifrån som
snäckan havsbruset. Det är därför Tegengren
förefaller så egendomligt främmande för allt som jäser och
brottas i tiden. Estetisk förkapsling är det dock icke.
Tegengren har skrivit sociala dikter, jag känner
åtminstone en, högskolesången »Ljuset har segrat»,
ehuru han av en eller annan anledning icke funnit
den lämplig att intagas i samlingen. Och med vilken
mörk, malmrik patos han förmår uttrycka en allmänt
fosterländsk känsla visar han i dikter som »Omkring
oss det skymmer till natt» och »Den tyngsta tanken»,
ävensom i »Storm», vars plats i boken rätteligen
synes varit vid sidan av de två förra. I övrigt
gäller också i detta hänseende den utveckling som ovan
antytts.
I ett tidigare försök att teckna upp några
konturer av Tegengrens författarskap, framhöll jag på
tal om hans andra diktsamling, »Skuggor och
dagrar», en liten dikt »Fred», vars spröda, rena
kristallklang tycktes mig anslå en ny ton i hans lyrik. »Nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
