Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - II. Nya dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 EMIL HASSELBLATT
dikter» spela vidare på denna sträng. Idyllen, förut
främmande för Tegengrens diktning, får nu sin plats
bland naturmotiven och oftare än förut iakttar man i
stämningen en övergång till ljusare lägen. Jag
nämner »En sommarvisa», »Vårmorgon i ödemarken»,
»Min käresta», »Två unga». Hur lätt och älskvärt
Tegengren stundom kan anslå en visas enkla ton
finner man i rader som dessa:
»Somnar jag in med blicken fäst
på stjärnornas strålande skara,
drömmer jag stundom min själ som gäst
hos Gud i hans himlar klara.
— Evige Gud, hos dig är bäst
för sorgsna själar att vara.»
Det är varken djupsinnigt eller stort, men en glimt
av barnaögons skimrande blick mot höjden.
Svårmodet, den trötta, klagande, ungdomligt
obestämda världssmärtan, som varken har rot eller mål,
är och förblir emellertid ledmotivet i Tegengrens
sång. Det glittrar som en tår över vårliga minnen,
det stannar frågande inför tillvarons dunkla gåta,
det sträcker bävande sin längtan mot drömda
morgonland, det söker i tungsint grubbel vän och härd,
det stiger till förtvivlan, när blodet brinner av inre
ruelse. Men man saknar alltjämt väl ofta i detta den
personliga accenten, nyansen, som skilde denna sorg
från otaliga andra melankolikers och gåve den
prägeln av skaldens egna erfarenheter. Först när den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
