Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - III. Dikter. Fjärde samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 EMIL HASSELBLATT
för envar, att anmärkningarna varit av ondo. De ha
lockat Tegengren in på vägar, där han icke är
hemma. Han bör ej fortsätta på dem. Det existerar ett
»framåt» också inom gränsen för det egna. När man
som Tegengren sett så djupt in i naturens anlete,
spårat dess dolda väsen och hört dess tysta stämmor
tala, har man råd att överlåta åt filosoferna av facket
att söka svar på livets bittra frågor och lämna den
sociala polemiken åt dem, som ha mer av kampens
heta lust och mindre av stämningens klingande
silvertoner i sitt bröst. Det behöver icke fördenskull bli
»det evigt soliga, himmelsblå!», som diktaren synes
frukta för och ber sitt öde att bli förskonad från.
Att Tegengren haft sin styrka inom ett visst
begränsat område, har man alltid vetat. Men att det
varit så strängt utmätt, på samma gång även så helt
och slutet just i sin begränsning, har man kanske
icke velat tro. Nu ser man det tydligt och klart.
Där står han fortfarande oöverträffad bland våra
skalder. Men där bör han också hålla sig kvar.
Går han utanför det, mister hans dikt lätt sina
vingar och faller till marken eller tumlar
överända i betraktelser av föga djupsinne och ännu
mindre originalitet.
Ett betecknande exempel har man i dikten
»Skogsskövling». Hela den sorg och harm man kan förstå
gripit Tegengren, när han sett yxans framfart i
hembygdens skogar, »sångens och sagans bo och
drömmens förlovade land», har tagit sig uttryck i några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
