Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - III. Dikter. Fjärde samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 229
flacka strofer, vilkas reella oantastbarhet är så stor,
att den ej bereder rum för en skymt av poetisk
klärobskyr. Icke blott stockbolagen och propsavverkarne
få där sin beskärda del:
»man nöjer sig ej med de gamla mer,
som mätarens klave fyllt:
man hugger de yngsta unga ner,
man dödar dem oförskylt (1)»,
utan också klimatologiska betänkligheter framföras
med allvaret i en saklig debatt:
»mot stormar och köld står det utan skygd,
det land, som sin klädnad sålt,
men molnen de draga förbi tlll den trakt,
som blomstrar i skogarnas hägn»
Jacob Tegengren får förlåta en, om man häpnar
inför dylika trivialiteter i ett häfte med hans namn
på omslaget. Det är poesi av en art, som hittills
frodats mest i kalendrar för nykterhet och djurskydd.
Tyvärr står dikten ej ensam, om än oöverträffad, i
samlingen. »Källan» och »Vid aftonbrasan» utgöra
jämte den en treklöver, som skalden utan
betänkande bort offra på den goda smakens altare.
Stort bättre lyckas han emellertid ej heller, när
han ger sig in på att »tyda ut vad naturen tänker».
Hur många dikter, som börja med ett anslag av
stark och hel stämning, skämmas ej och förfulas just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
