Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - III. Dikter. Fjärde samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACOB TEGENGREN 233
den i stället för på djupet vid utformandet av de
poetiska motiven. Tegengren har aldrig känt
sammanfattningens svåra konst. Men där denna
svaghet förr överskyldes av den bildrika diktionen, där
gör den sig nu mer uppenbar genom den förenkling
skaldens stil undergått, ett förhållande, som i och
för sig måste anses innebära ett steg framåt. Den
starka belastning av liknelser och bilder, som förut
pressade Tegengrens stil och ibland till och med
sprängde den logiska formen, återfinner man ej här.
I stället möter man en svårighet att gripa ämnet
tillräckligt lätt och behandla det med nödig varsamhet.
Det förefaller ibland, som om handen lagt sig för
tungt på verket, det hela blir för påtagligt, för direkt
utsagt, för att ej säga nyktert, det lämnar för litet
övrigt för aningen och fantasien. Tag till exempel
en dikt som »Afton på havet». Man får strax
stämningen i några uttrycksfulla verser:
»Blankstilla havet vilar
liksom ett jättesilverfat,
och dyningen går loj och lat,
och dämpat solen silar
igenom västerns skygardin
en sista ljusflod rosenfin.»
Och känsligt skildrar skalden vidare, hur han lägger
sig ned på båtens toft och låter drömmarna stiga
med ångorna från strand och hav. De äro också 1
full överensstämmelse med situationen: syner från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
