Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jacob Tegengren - III. Dikter. Fjärde samlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236 EMIL HASSELBLATT
strängar av djup och ren poetisk klang, på samma
gång de genom en stark, levande känsla höja sig över
det mesta i samlingen. Man förstår så gott vad
skalden velat säga och — anar så oändligt mycket mer.
I jämnhöjd med dessa stå egentligen blott några
få dikter mot slutet av samlingen, rena
naturskildringar av det slag skalden tidigare med sådan
framgång odlat. Jag tänker närmast på den ståtliga
»Tvekamp»; men också »Fjällugglan» och
»Svärdsliljor» komma dem nära. Den Tegengren man alltid
lyssnat till med största glädje och behållning möter
man i skildringen av älgtjurarnes sammandrabbning
under höstlövens blossande brand. Ord, bilder,
rytm, allt fogar sig här till ett illuderande helt, och
man tycker sig se, med vilken förtjusning jägarens
blick följt högdjurens blodiga kamp i sjudande
älskogsbrunst, medan september brunnit röd mellan
skogens stammar och kvällningen sänkt sin mattblå
skugga över ödemyrens ensliga glänta.
Dessa dikter, liksom några andra, strödda
omkring här och där i samlingen, visa, att Tegengren
ännu har kvar allt det, som en gång utgjorde hans
diktnings charm: färgen, flykten, klangen. Hans
register är icke stort, men inom sitt begränsade
omfång sluter det toner av både praktfull styrka och
smältande välljud. Vad man väntar av honom är,
att han verkligen skall göra allvar av det han i sin
senaste samling lovar, men som han hittills lyckats
nå blott i några enstaka strofer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
