Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 EMIL HASSELBLATT
gaste diktnings lek på dämpade, stilla strängar, de
små, intima stroferna med vågskvalp och skogssus,
sländdans och majnattslåtar och på bottnen en
ungdomlig älskogs bitterljuva svärmeri.
Så kommo »Nya sånger» med sin besvikelse och
harm, bräddade av förakt för folket, som fetmat i
trälsinne och trampar sin forntid i dyn, men burna
av okuvad förtröstan på motståndskraften hos dess
lödigaste element:
»„Än finns på våra skär ett släkte kvar,
som vemodsfullt vid kvällens färger dröjer,
men ock, likt bränningen, i trots sig höjer
och mot förtrycket sina klingor drar.»
Jag vet ingen bok i vår litteratur, som gåve mig
ett så friskt intryck av havets sälta och
bränningarnas dån som denna. Mörne uppträder här som havets
borne sångare. Hans rytmer stampa med sydvästens
strykande, litet nyckfulla fart och rimmen skumma
som »sjö i grönt och vitt». Härmed följer kärleken
till skärgården och folket på dess klippor. Det
spelar in rätt mycket av gammal svenskhetsiver i
denna apoteos av den nyländska hembygden och dess
bebyggare:
»Var steg ett land ur havet med näs och skär och grund,
mer värt att evigt grönska i sången,
mer värt den ljuse viking, som i sin styrkas stund
stolt nämnde Nylands namn för första gången.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
