Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID MÖRNE 241
Hur annorlunda ljuda icke strängarna i »Ny tid»!
Framtidsdrömmarna äro brustna, de forna idealen
fallna. De höllo ej verklighetsprovet:
»Nu strör jag den överblivna resten,
i blåsten som svarta, frostbrända agnar.
Mitt folk vid pulpeten, vid plogen, vid lästen,
i arbetskärror, i guldsmidda vagnar,
varhelst jag dig möter, du är detsamma,
det svaga i gärning, det stora i orden,
du kan bärga din teg, men aldrig flamma
i lågande kärlek till fosterjorden.»
Nu kräves ej längre ord, utan handling. Massan,
den grå och föraktade, måste fram, den måste få del
av solen och luften, måste bryta en egen väg till
frihet och människorätt. Nationella skrankor och
blinda klassfördomar måste vika. Den
tusenhövdade skara, som kring blodröda fanor bryter fram
ur mörkret, talar blott ett språk — hatets. Dess
lösen är hämnd; men giv den ett fosterland och den
skall älska det, en frihet och den skall försvara den!
På denna breda grund skall nationens framtid
byggas. Annars vilar den på sanden. För att verka
därhän vill skalden stiga ned bland de lägsta för att
»tjäna och skåda och lära». Hans sång skall icke
längre klinga som ett konstrikt spel för de utvalda,
den skall bära sin andel av det sociala
väckelsearbetet och fordringslös söka sig ned till de små som
solstrålen till kyffet:
16 — Emüiül Hasselblatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
