Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Mörne - Ny tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARVID MÖRNE 245
Aldrig har den hårda hornklangen och den veka
stråktonen, som slingra sig om varandra i Mörnes
dikt, ljudit samman som här. Och när han kastar
sitt handlingskrav i ansiktet på fåfänglighetens
dådlösa frasmakare, blir det en blixt, som ljungar och
slår ned, en träff i fiendens hjärta.
Starkare än någonsin förr präglar sig här
diktarens temperament in i vår svenska litteratur. Mörne
intager med dessa dikter en självständig plats på vår
parnass, ett rum, som hittills stått öppet. För egen
del har jag dock en viss — kanske rent personlig —
förkärlek för hans tidigare diktning, dessa käcka,
fosterländska anslag med sin öppna, manliga klang,
gärna med en tillsats av utmanande övermod, dessa
små, förtroliga stämningsbitar, förtonande i
drömtunn skymningsdager, dessa naturbilder från vik och
fjärd, kobbar och skär, björkhagar och bugande
vassar, vuxna upp för hans syn ur Nylands fagra jord.
Jag kan mitt i ett utbrott av stridbar deklamation
ertappa mig med att längta tillbaka till de fredliga
tider, då Mörne
»knäppte på lutan en leende sång
om slåtter på blommande vallar».
Det vore förmätet att önska, att en skald skulle
sjunga om annat än det, som för stunden fyller hans
hjärta. Men å andra sidan bör det vara tillåtet att
glädjas, när genljud från gamla, välkända låtar
träffa ens öra. Och det sker icke så sällan i de se-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
